and also.. Bite Me!

Ööööh-- Här sitter jag nu hos Maria och önskar att vi var lika depressed och kära som pojkarna som sjunger svenska sorgliga låtar. Synd. Igår låg jag och lyssnade på musik i Tony's säng, tills han säger att det är skönt att lyssna på sad songs, just to feel den smärtan som dom kommer med. Då gick jag hem.

Min granne borde hängas. Maria tycker det med. Hela story:n går så här : Jag vaknar 10.40 av att mitt tak håller på att rasa i typ. Jag försökte desperat gömma mig under täcket för att kunna somna om. Gick inte lika bra den här gången, jag ringer Daddy och skriker genom ljudet LYSSNA! Han börjar as skratta och förklarar att folk får låta efter kl 10. Helt sjukt, och inte okej. Jag ringer Frida, som inte heller var en räddning då hon skulle till Täby. Sedan ringer jag Julklapp och säger att jag tänker komma över vare sig hon sov eller inte. Hon sov och var INTE glad.

Dagen har varigt en mysig frukost, studiebidrag, vi har lekt med Picasa, och nu ska vi bli fräsha för Wiman fyller år. Vi börjar i tid, ifall att det blir en svår match.

Maria's farfar's ex fru Ulla fyller år så vi ska käka grekiskt i hennes ära. Tihi... Eller jag ska försöka bjuda in mig själv.

Hejdå dagbok.

Det blev MG i lördags. Men gud vad tråkigt det är där. Händer inte igen. Folk springer runt och beter sig som en version av sig, och det verkar vara den värsta. Sorgligt. Jag gick tidigt för att jag inte hade sådär jätte roligt som sagt. Hund kursen är över, och damn, vad jag lärt mig mycket. Jag älskar facebook, för på något sätt verkar det som om folk tror att bara deras vänner kan se deras logg. Not really the case. Men, men.

I alla fall bortsett från att lilla sorgliga V-Tuna suger, så var jag hos Alice igår och kollade på en parodi av Walk the Line. Väldigt överdriven, men ändå charmig.

I veckan funderar jag på att åka till tyskland. Har inte bestämt mig ännu, men jag funderar på att åka på Onsdag och komma hem fredag. Här finns det ändå ingenting att göra.

OVER and OUT

WOW! Idag har seriöst varit den bästa dagen i mitt liv. Jag har ALDRIG lärt mig så mycket på en dag. Maybee för att det inte finns något jag är mer intresserad av än hundar.

Den här Jan har spenderat flera år med att kolla på vargars beteende, för att sedan på 2 dagar kunna förklara varför hunden i hemmet beter sig som den gör. När jag kom hem grät jag för att jag var så upphetsad, glad, och för att man såg hur hon verkligen brann för något. Incredible. Även om jag lät som en suck-up så var jag bara tvungen att gå fram och tacka henne och säga hur mycket jag beundrade henne för hennes engagemang.
Även om jag inte blir vald att få följa med henne till England och utbilda mig, så har idag varit helt underbar. Imorgon kommer nog också att vara helt otrolig.
Bevis på hur uber-taggad jag var, jag kunde inte få ner lunchen för att jag bara ville att hon skulle hinna med att berätta så mycket som möjligt.

I alla fall. Vi ska nu hem till Maria N för att umgås. Alla pushar på MG, men jag står fäst vid att jag inte vill dit. Jag ska ändå upp tidigt imorgon. Jag hoppas att jag kan säga detsamma efter lite vin.

Efter en händelse rik kväll så har jag nu bestämt för att jag tänker ta en tillfällig break från det (i mina ögon så sorgliga) MG. Det är inte att vi inte brukar ha jätte roligt när vi är där flickor, men jag erkänner att det finns en stor chans att vi blir som generationerna innan oss. Tänk om vi aldrig lämnar Vallentuna, eller vi beter oss som småbarn när vi kommer upp i 20 års åldern. (Det finns i och för sig 40 åriga människor som beter sig lika dant). Men det är just grejen med MG, det syns så väl på denna krog. Som Peter Pan's Neverever Land. Jag såg det sorgligaste i Lördags, ifrån alla håll och kanter. Vill ej bli någon sådan, därför slutar jag innan jag har blivigt beroende av en sådan förstörande livsstil.

Jag hoppas dock, att det finns en värld utanför denna lokalkrog. Jag har aldrig hört om någon som någonsin har lyckats med det jag ska försöka.

Så har man precis varit iväg och skänkt en halv liter blod till vårdcentralen, för att dom ska kunna lista ut vad som är grejen med mig. Alltid är jag lika nervös när jag ska få en spruta, och hade jag vetat hur mycket blod som ville sno, hade jag lätt bangat. Men, nu är det gjort och det känns skönt.

Min granne håller på att renovera, och ett hat i mig jag inte visste att jag hade mot honom har börjat växa fram. Han är ju så sjukt jävla högljudd. Imorse så började han låta och det känns som om taket kommer att rasa in. Min räddning var min andra kudde som jag lade över huvudet, men stack fram min näsa och mun så jag kunde andas. Jag somnade otroligt nog om.

Min lägenhet är fortfarande städad, men i solens härlighet känns den inte lika fräsch... hmmm.

Nu väntar jag på att mina kära flickor ska sluta skolan, så att jag äntligen får någon att leka med.

Note of the day:
Om du tycker att dina barn är jobbiga, så kanske du bör ha skaffat hamstrar istället.

En ny start på mitt bloggande ska det här bli. Min gamla blogg finns kvar men kommer att han kvar sitt lösenord.

Jag tänker blogga flitigt som jag gjort förut, bara att den här gången tänker jag inte klanta till mig och skriva för mycket.
Ps. Jag tnker redan nu skriva att jag inte kan stava, så skulle några sådana kommentarer komma in så tänker jag inte lägga ner tid på dem den här gången.

Den här veckan har bestått utav Six Feet Under. En otroligt grym serie, som jag verkligen ska försöka att titta sönder. However så har jag nu funnit mig själv i ett litet dilemma. Säsong 4 och 5 saknas. Jag ska fixa dem innan helgen är över.
 
Igår så var käre Wiman här, han kom över med några öl, och för min del räckte det gott och väl. Jag tror han skulle hålla med om det.

Jag har idag träffat min gamla soc-tant Erika, och imorgon ska hon och Monica titta förbi. Anledningen till att jag idag för första gången på väldigt länge städade lägenheten. Efter det ska vi fika och sedan ska Erika få vara moral-support när jag tar blod-prov. Exciting.

På Lördag är det den efterlängtade Valentines Day. Det är första gången på flera år jag inte haft en dejt. Hur som, så har vi bestämt att vi singel tjejor ska deppa tillsammans med en middag på Våningen. Jag vet inte om jag ännu har förlåtit Våningen eftersom dom slutat köra karaeoke på Onsdagar. Really, really maaad.. Men jag överlever nog. Det handlar faktiskt inte baaara om att allas älskling jobbar där. Nej, vi sitter absolut inte och dreglar efter honom.

Idag har förresten varit min första nästan rökfria dag.